Tiden sedan har redan hunnit bli lite burrigt i minnet. Vi träffade Lotta Holmström på BUMM i Liljeholmen när han var 16 dagar. Hon sa att det syntes ju på honom med skickade oss ändå till magnetröntgen.
Efter magnetröntgen blev det ytterligare besök hos Lotta. Nu fanns inga tvivel han hade kraniosynostos (jag går inte in på vad det är för något, Google är bra) Kions sagittal var helt igenvuxen. Hon informerade oss om de olika valen, shalgrenska eller Uppsala och att vi var tvungna att välja.
Kände att vi inte kunde göra det valet, hur väljer man? Vi gick på vad som var lättast rent praktiskt och logistiskt när man har storebror och valde akademiska för det var närmst. Dessutom bara en operation vilket kändes som ett stort plus. Remiss till operation blev skickad.
Här började väntan, den jobbiga väntan...