Så ljuvt det känns att veta att väntan snart är över är ändå skräcken stor. Jag kommer lämna min älskade lilla son i händerna på läkare och kirurger. Den väntan kommer nog vara värst. Åh jag har så många tankar jag inte ens vågar tänka, bollar fort bort dom med ett "det är klart att det ska gå bra", min bäbis jag ska lämna och jag helt utan kontroll... nä fy. Tänker att risken är stor att jag sen kommer bli rätt överbeskyddande över min lilla prins... men det blir en senare sak att tänka på.
Imorgon, måndag åker vi till Uppsala med tåget kl 8. På tisdag är operationsdagen. Väskan är typ packad, leksaker och snuttefilt tvättad. Snart...